"Dem deutschen Volke"

Riksdagshuset med den moderna kupolen. Stängslet framför är bara tillfälligt, området framför är ett populärt besöksmål.

"Dem deutschen Volke" är devisen som pryder den enorma frisen. "Till det tyska folket" kan låta märkligt för en byggnad som restes som maktens boning i en tid när folkets röst sällan fick en möjlighet att göra sig hörd. Men historiens vägar är som alltid märkliga. För trots kejsardöme, diktatur, krig och delning har Berlins riksdagshus ändå på något sätt blivit mycket mer ett folkets palats än dess grundare sannolikt tänkt sig.

Faktum är att de år som arkitekten Paul Wallots massiva stenbyggnad från 1894 faktiskt fungerat som riksdagshus varit förhållandevis få. 1933 brann det i ett av det tidiga trettiotalets omtalade pyromandåd och förstördes invändigt. Branden var sannolikt anlagd av nazisterna och gav den nyvalde rikskanslern Adolf Hitler en förevändning att börja avveckla den unga demokratin.

Führern gillade aldrig den massiva gråbruna krokanen och lät istället uppföra ett nytt stramt rikskansli några kvarter söderut, mitt i det område som kom att bli nazisternas maktcentra. Det nödtorftigt renoverade riksdagshuset fick under kriget istället delvis tjänstgöra som provisoriskt barnsjukhus.

Kriget tog slut och staden klövs itu. Riksdagshuset hamnade på västsidan, bara några stenkast från gränsen och långt från Västberlins kommersiella centrum vid Kurfürstendamm och dess administrativa högkvarter i Schöneberg. I murens skugga bidade det svårt skadade huset sin tid. På femtiotalet revs dess karakteristiska kupol alltmedan resten av huset sakta men säkert återfick sitt forna utseende. Först 1971 öppnade det åter sina portar. Men riksdagen höll till i Bonn och dess föregångare i den forna huvudstaden fick nya användningsområden. Någon gång hölls enstaka politiska möten, men till största delen fungerade det som museum. Åter en folkets byggnad.

Det stympade riksdagshuset på åttiotalet. Kupolen var borta sedan länge.

1993 klev jag innanför de enorma portarna för första gången. Då inhyste det en utställning om Tysklands historia, men nya planer för den slumrande jätten hade redan dragits upp. Två år tidigare hade det beslutats att Berlin skulle bli det enade Tysklands huvudstad. Att Hitler ratat den gamla riksdagsbyggnaden underlättade säkert beslutet att der Reichstag åter skulle träda i tjänst i sitt ursprungliga syfte.

Mitt under den enorma byggboomen på nittioalet inleddes en omfattande restaurering och ombyggnad. Det mest utmärkande draget är den nya kupolen som ritades av ombyggnadens arkitekt, den brittiske stjärnarkitekten Norman Foster. Foster hade egentligen inte tänkt sig någon sådan, men gav till slut med sig efter påtryckningar. Resultatet blev en kompromiss. En hypermodern kupol i luftig modern stil i glas och speglar. Och trots stilkrocken omtyckt av de flesta. Faktiskt så till den milda grad att kupolen nog blivit en större ikon än huset självt.

Idag är maktens murar allt annat än slutna och Riksdagen ett av Berlins populärare besöksmål. De långa köerna ringlar runt entrén och den stora ytan framför byggnaden är ett populärt utflyksmål där människor samlas. Och husets devis som folkets hus är sannare än någonsin.

Att besöka riksdagshuset

Riksdagshuset kanske inte är nummer 1 på listan för förstagångsbesökaren. Men självklart värt ett besök ändå. Du kan följa med på guidade visningar inne i huset, men även kupolen är öppen för allmänheten. Här kan du ta en promenad uppför de slingrande gångarna ända upp i dess topp och därifrån avnjuta en imponerande utsikt. Tycker du att det är obehagligt med höjder? Jag vet hur det är. Ingen fara! Gångarna upp är breda och bjuder inte på någon avskräckande upplevelse. 

Inträdet är fritt, men du måste boka ditt besök i förväg på riksdagshusets hemsida. Se till att vara ute i god tid, i synnerhet om du besöker Berlin under sommaren. Det gamla monumentet blir nämligen allt populärare. 

Käfer - njut goda smaker på taket

Inte bara kupolen, utan även resten av taket är ultramodernt i skarp kontrast mot kejsartidens svulstiga riksdagshus. Här ligger restaurangen Käfer (som betyder ”nyckelpiga”, för övrigt även tyskarnas smeknamn på VW-bubblan). Lite dyrt, men absolut värt ett besök. Boka bord i tid - glöm inte att ha passet redo, de vill ha ditt passnummer - och upplev en härlig utsikt.

Restaurangens gäster har även tillträde till både kupolen och övriga Riksdagshuset, så det är ett bra, om än lite dyrt, sätt att slippa köerna. Själv var jag här en varm vårdag 2018 och kan intyga att arkitekturstilen med enorma glasfönster inte alltid är helt lyckad när solen ligger på. Men förutom det var det en häftig upplevelse både att njuta av utsikten och att vandra runt på den klassicistiska byggnadens stramt moderna tak.

Restaurang Käfer på taket. Och jo, det kan bli ordentligt varmt  innanför de enorma glasrutorna. Varma dagar när det inte
blåser, kan dock hela glasväggen öppnas.

Bayersk (jodå!) frukost på Käfer. Veteölen ingår i menyn!

Ultramoderna är också de nybyggda regeringskvarteren, ännu ett av Berlins många arkitektoniska möten. Förbundskanslerns eget kansli kallas i folkmun för "tvättmaskinen", jag lovar att du kommer att förstå varför.

I närheten, på Scheidemannstraße 1, finns en ganska modern, men välplacerad restaurangpaviljong med uteservering där man kan ta en pilsner eller en glass under parasollerna, titta på turisterna med riksdagshuset som fond och koppla av mellan upplevelserna.

Hypermodern arkitektur i regeringskvarteren.

Hur tar jag mig hit?

U-Bahn Bundestag eller buss 100. Tunnelbanan är en del av den nya U55 som är under uppbyggnad och som knyter ihop Alexanderplatz med Brandenburger Tor. Än så länge är bara sträckan Hauptbahnhof-Riksdagshuset-Brandenburger Tor öppen.