Historien om en äggkopp

Lite då och då möter mig denna lilla höna på frukostbordet. Kanske inte ett under av modern design  och estetik, men rolig som en påminnelse om att det fanns både en vardag och en och annan färgklick i den annars så gråbruna östtyska övervakningsstaten. 

Äggkoppen heter "Hünchen", som betyder just "Lilla hönan". Den började tillverkas på sextiotalet i den statliga fabriken VEB Sonja Plastic nära den tjeckiska gränsen. Roliga vardagsprylar hörde inte direkt till vanligheten i dåtidens DDR, så kanske var det därför som det lilla fjäderfäet snabbt spred sig över hela landet. Även om den tillverkades i ärtgrön, ljusblå och ljusgul, är det den orange varianten som blivit något av en symbol för den östtyska vardagsestetiken.

Mitt exemplar är nytillverkat. Sedan några år är produktionen igång igen och den lilla hönan har blivit omåttligt populär. Dels är den ett exempel på det som tyskarna kallar "Ostalgie", alltså DDR-nostalgi, dels visar den på ett ökat intresse för vardagslivet bakom järnridån. Jag hittade den i somras i affären VEB Orange på Oderberger Straße i Prenzlauer Berg i Berlin. "VEB" är förkortning för "Volkseigener Betrieb", folkägt företag, ett prefix som bars av de flesta östtyska statliga företagen. Den lilla butiken är ett eldorado för den som letar efter Ostalgie och sextiotalsestetik - emellanåt inte helt olik den svenska. Och för den som älskar orange!

VEB Orange bjuder på en socialistisk vardagsexplosion i plast och färger. Butiken är uppdelad i färger, se hur det går från rött till vänster, via orange, till gult. Det finns även blå och gröna avdelningar. Och allt är till salu. 

Butiken består av två rum, båda fyllda från tak till golv av DDR-prylar. Här finns allt från de obligatoriska militärmössorna till termosar, matlådor, tidningar, ölflaskor, porträtt över partichefen Walter Ulbricht och massor av annat. En del är nytillverkat, som hönorna, men det mesta är original. 

Själv förlorade jag mig helt i överflödet av små och stora guldkorn. Förutom hönan inhandlades en del andra östberlinska artefakter och butikens innehåll granskades noga. Mitt inte lika Berlinnördiga sällskap delade kanske inte helt min entusiasm och valde efter någon timme att vänta utanför. Att besöka Berlin med en sådan som mig bjuder på vissa strapatser.

Däremot behöver man inte vara särskilt nördig för att njuta av Oderberger Straße. Förutom att här finns många trevliga och opretentiösa restauranger, hör gatan till den del av Berlin som klarade sig bäst undan kriget. Kvarteren är riktigt mysiga och perfekta att strosa runt i. Prenzlauer Berg är ett av mina favoritområden i Berlin, så jag kommer att återkomma dit många gånger. Både här i bloggen och i verkliga livet. 

Hur tar jag mig hit?

Oderberger Straße 29, Prenzlauer Berg. U-Bahn Eberswalder Straße.