Berlin för nybörjare: Grundkurs del 1

"Jag ska resa till Berlin, har du några tips". Så kan det låta emellanåt - alldeles för sällan om du frågar mig - när reslystna vänner hör av sig. Jag är förstås inte nödbedd och brukar överösa de blivande Berlinresenärerna med allsköns förslag.

Det finns förstås tusen och åter tusen sätt för förstagångsresenären att ta sig an en stad som Berlin . Men som i alla städer finns ändå de där attraktionerna "som man ska se". Kanske inte så mycket för att man måste, snarare för att de symboliserar staden. Och att det skulle kännas lite konstigt att inte ha sett dem.

Så här kommer mina tips till dig som ska göra din första resa till Berlin. Jag tänker mig att det är en långweekend, ankomst fredag och avresa måndag.

Okej? Redo? Då kör vi!

Brandenburger Tor.

Fredag: Historievandring i Mitte

Den här gången tänker jag mig att du reser med flyg. För även om tågförbindelserna gradvis blir bättre, är flyg fortfarande det vanligaste sättet att resa från Sverige. Oavsett om du landar på Tegel eller Schönefeld kommer du att bli förvånad. Antagligen förväntar du dig att huvudstaden i Europas ledande ekonomiska stormakt ska ha en rejält flådig flygplats. Men den nya storflygplatsen Brandenburg väntar fortfarande på att öppnas, och än så länge är det de gamla Västberlin- och Östberlinflygplatserna som gäller. 

Den här gången landar du på Tegel. Efter att ha hämtat väskorna beger du dig till terminal A och trafikbolaget BVG:s infocenter för ditt första möte med den något kärva berlinska serviceandan. Eller också väljer du den gula biljettautomaten. Kanske inte lika kul, men en enkelresa in till stan kostar 2:80 Euro oavsett var du köper den. Med biljetten redo vandrar du mot bussen strax utanför terminalentrén. Naturligtvis kommer du ihåg att stämpla den på bussen. Annars kan du få problem i stämplarnas och de svårflirtade biljettkontrollanternas förlovade land.

Kalla kriget till lunch

Efter att du befriat dig från ditt bagage på hotellet är du antagligen hungrig. Samtidigt vill du inte slösa bort onödig tid, du ska ju upptäcka staden där historien ständigt gör sig påmind. Var lugn. Svaret på dina bryderier heter Ständige Vertretung och ligger på Schiffbauerdamm 8 nära Friedrichsstraße station. 

Restaurang Ständige Vertretung med hela tyska efterkrigshistorien på väggarna.

Inredningen är en grundkurs i tysk-tysk efterkrigshistoria och menyn genuint tysk. Kanske väljer du redan nu att testa stadens nationalrätt currywurst, eller "Altkanzlerfilet" som det står på menyn. Såvida du inte faller för frestelsen att prova på Flammkuchen, tyska smördegspizzor. Blodkorven gör sig dock bättre på menyn än tallriken.

Mätt och belåten börjar du någon timme senare botanisera bland attraktionerna. Du behöver inte gå långt. På andra sidan floden ligger Tränenpalast, "Tårpalatset" vid Friedrichsstraße station. Hit kom de västtyska besökare som reste med tåg till Östberlin - det är nämligen där du befinner dig just nu.  Namnet kommer av alla de avsked som ägde rum just här. Huset rymmer en utställning som ger dig en bra introduktion till det märkliga livet i den delade staden.

Selfiefrossa vid Brandenburger Tor

Efter denna lilla aperetif är det dags att börja avverka de stora turistmålen. Du fortsätter längs Friedrichstrasse och svänger in på Berlins paradgata nummer 1: Unter den Linden. Efter några hundra meters promenad når du stadens turistsamlingspunkt och selfieställe nummer 1: Brandenburger Tor. 

Selfiefrossa vid Brandenburger Tor. Lätt hänt.

Här är det bara att följa strömmen. Fotografera, ta den där selfien, studera folklivet och gör sedan det som var en omöjlighet för lite drygt trettio år sedan: Gå genom porten över till det forna Västberlin. Ytterligare några hundra meter västerut ligger Riksdagshuset. Passa på att ta en titt, besöket inuti får vänta till nästa gång. Istället vandrar du söderut mot stadens mest tänkvärda plats.

Vid historiens avgrund

Förintelsemonumentet är ett stort område fyllt av rektangulära stenblock som egentligen inte kan raskas förbi i en sådan här text. Ta dig tid. Upplev monumentets kraft. Leta upp ingången till besökscentrumet under jord. Upplev den fasansfulla historien. Den får aldrig glömmas. 

Bara ett stenkast från monumentet ligger den plats där Hitlers bunker en gång låg. Bunkern är stängd och ligger idag under ett stort bostadsområde från DDR-tiden, men på Gertrud-Kolmar-Straße finns en informationstavla. Du stannar till, försöker ta in det vansinne som en gång rådde just här. Det är svårt. 

Förintelsemonumentet med Potsdamer Platz och dess höghus i bakgrunden. 

Jakten på den försvunna muren

Kontraster är Berlins adelsmärke. Efter några minuters promenad kommer du fram till Potsdamer Platz och Leipziger Platz. En stor öde grusplan under den delade tiden som de senaste trettio åren, förvandlats till ett litet stycke New York. 

Mitt på Leipziger Platz fångar plötsligt några färgglada betongbitar din uppmärksamhet. Där är den ju? Eller är det den? Nyfikenheten väcks och det är hög tid tid att ställa sig den obligatoriska förstagångsturistfrågan: Var gick egentligen muren? Och finns det något kvar? 

Rest av muren utmed Niederkirchnerstrasse. I bakgrunden Finansministeriet, en gång Görings luftfartsministerium. 

På fråga B är svaret ja, på några ställen. Och på fråga A rekommenderas appen Berlin Wall där du kan se exakt hur sträckningen såg ut. Men vad är väl en digital mur? Du vill såklart se den i verkligheten. Du fortsätter söderut utmed Wilhelmsstrasse. Den stora grå byggnaden på höger sida ser något hotfull ut. Skenet bedrar inte. Det väldiga komplexet byggdes som Görings luftfartsministerium och är en av få byggnader från nazitidens regim som alltjämt används. Idag är det Tysklands finansministerum. Strax intill dyker den så upp. Grå, något sönderslagen, men alltjämt lättigenkännlig. Här, på Niederkirchnersstraße, finns några hundra meter bevarade. Intill finns ännu ett dokumentationscentrum, Topographie des Terrors, om nazisternas brutala illdåd.

Du fortsätter utmed resterna av muren, vidare mot Kalla Krigets symbol nummer 1: Checkpoint Charlie. Här, vid den forna gränsövergången myllrar det åter av turister som fotograferar den ikoniska skylten (det är en kopia) eller tar selfies med de utklädda amerikanska gränsvakterna (de tar betalt). Men du är inte intresserad av att bli förevigad, du vill veta mer om muren och betalar därför den dyra entrén till Mauermuseum precis intill "vakternas" lilla kur.   

För två Euro kan du få bli fotograferad
tillsammans med dessa två herrar.

Utställningen är både omfattande, dramatisk och i ärlighetens namn lite i mesta laget för den som vill läsa alla texter. Efter någon timme börjar en viss historiemättnad infinna sig och du lämnar både museet och området och följer Friedrichstraße norrut för att återvända till Unter den Linden.

Där står pelarna på rad

Väl framme viker du av österut och möter en kakafoni av antika pelare, statyer och dekorerade fasader i de obligatoriska bruna nyanserna. Humboldtuniversitet, Neue Wache, idag en minnesplats för krigets offer, Historiska museet, Domkyrkan och störst - och märkligast - av allt: Det återuppbyggda stadsslottet Humboldtforum. Det är nästan klart enligt planen ska det öppna under 2020, så du får hålla dig ett tag till. 

Norr om Domkyrkan, på den lilla ön Museumsinsel, väntar fler Berlin-måsten. Men just idag får det räcka med museer. Fötter och huvud behöver en stunds vila och du hoppar på en av Berlins alla gula bussar och återvänder till ditt hotellrum. På kvällen äter du middag någonstans nära ditt hotell, att hitta bra restauranger är aldrig svårt i Berlin. Men lägg dig tidigt. I morgon väntar nya upplevelser.

Del 2, Lördag i Västberlin

Från makadam till McDonald's

Ingen annan plats symboliserar Berlins skiftande öden så mycket som Potsdamer Platz. Före andra världskriget var detta en av Europas mest trafikerade platser och metropolen Berlins stadens myllrande mittpunkt. Efter kriget en sönderbombad, öde grusplan som klövs itu av muren för att idag åter vara ett av stadens centrum.

Men låt oss ta det från början. Torget som ligger strax söder om Brandenburger Tor anlades på 1700-talet. På den tiden låg det egentligen utanför stadsmuren, vid porten mot Potsdam. Intill ligger än idag ännu ett torg, Leipziger Platz, då Berlins västra utpost.

Här byggdes stadens första järnvägsstation och på 1920- och 30-talet blev Potsdamer Platz den snabbt växande stadens absoluta centrum. Här möttes fem stora vägar och här uppfördes Berlins och hela Europas första trafikljus på tjugotalet, ett grönt femkantigt torn som bemannades av en herre som manuellt tryckte fram röda eller gröna signaler. Idag står en replika av det ursprungliga tornet strax intill stationen.

Potsdamer Platz mot Leipziger Platz 1983. Det är svårt att förstå att detta är samma plats som på förra bilden, dock tagen från andra hållet. När jag tog bilden stod jag ungefär i mitten av bilden ovan med ryggen mot Kollhoff Tower.

Kriget kom och de allierades bombplan svepte bort nästan varenda byggnad i området. När Berlin delades upp kom Potsdamer Platz att hamna mitt i skärningspunkten mellan de amerikanska och brittiska sektorerna i Västberlin och den sovjetiska sektorn i Östberlin. Sedan ruinmassorna schaktats bort lämnades platsen tom och öde och när muren restes blev hela området konserverat som ett enda stort ingenmansland. En märklig öde plats mitt i en märklig stad, bland annat skildrad i Wim Wenders filmepos "Himmel över Berlin" från 1987. Jag var själv där ett par gånger på åttiotalet och förundrades tillsammans med åtskilliga busslaster turister över den delade stadens kanske mest udda plats. Att den konkurrensen var hård behöver väl knappast tilläggas.

Ytterligare en bild från 1983. Sällan har väl en återvändsgränd-skylt känts mer överflödig.

Efter murens fall hamnade Potsdamer Platz och Leipziger Platz åter mitt i både stadens och händelsernas centrum. Stora ödetomter mitt i en europeisk huvudstad var naturligtvis ett hett eftertraktat byte på fastighetsmarknaden och bara några år in på nittiotalet var detta Europas i särklass största byggarbetsplats.

En kopia av Europas första trafikljus. Originalet tillverkades av Siemens.

Utsikten från Kollhoff Tower

Idag är Potsdamer Platz alltjämt en säregen upplevelse. Fast då på ett helt annat sätt än förr murens fall. De nya byggnader som fyller kvarteren känns betydligt mer New York än Berlin. Mest iögonfallande är de tre skyskraporna, Forum Tower, Kollhoff Tower och Bahn Tower (jo, de har faktiskt engelska namn vilket fortfarande är något udda i Berlin).

I den mittersta, Kollhoff Tower, finns Europas snabbaste hiss upp till utsiktsplattformen Panoramapunkt på 100 meters höjd. Det kostar en slant, men bit ihop,för det kan det vara värt. Uppe i toppen finns dessutom en skärmutställning om Berlins historia. Utsikten över den platta staden är fantastisk, och förutom de klassiska sevärdheterna kan man se en annan av Berlins till synes oändliga utsiktsplatser, Die Welt-ballongen, där modiga besökare kan få några minuters luftfärd, dock fast förankrade i marken. Om du hör till den modiga typen och vill upp i ballongen och se Berlin från  meters höjd, ska du bege dig till korsningen Zimmerstraße/Wilhelmstraße. Vi andra nöjer oss med utsikten från skyskrapan.

Ballongen är sponsrad av tidningen med samma namn som ägs av det mäktiga Berlinbaserade Axel Springer-förlaget, vars enorma huvudkontor ligger inte långt därifrån. Förlaget är annars mest känt för dagstidningen Bild, vars journalistik får svenska kvällstidningar att framstå som akademiska avhandlingar och som står i bjärt kontrast till övrig tysk dagspress som mer känns som Dagens Nyheter anno 1972. Mest på gott, ska tilläggas.

Sony Centers minst sagt avancerade tak.

Granne med Kollhoff Tower ligger häftiga Sony Center, värt ett besök bara för arkitekturen – glöm inte att vända blicken uppåt. Men här finns även flera restauranger och upplevelsecentra med 3D-biografer bland annat. Vid entrén till det stora inomhustorget ligger den märkliga Kaisersaal. Det är en rest av anrika, men numera försvunna Hotel Esplanade, där en del av det gamla huset byggts in i det nya och glasats in på ett lätt bisarrt sätt. Som ett 1800-talsdockskåp i naturlig storlek.

Queerfestival i juli 2016. Häftigt. Viktigt. Och väldigt berlinskt. 

Potsdamer Platz är en given plats för olika evenemang som marknader och festivaler, allt från traditionella julmarknader till den årliga queerfestivalen i juli. Båda är värda ett besök, även om de är vitt skilda evenemang tycks det berlinska upplägget för en festival alltid vara samma i grunden, oavsett om det är en julmarknad, en queerfest, en musikfestival eller ett förstamajfirande: Mattält efter mattält där det grillas korv, slevas upp kebab och hälls upp stora mängder öl alltmedan berlinare och turister samlas och har det trevligt och lyssnar på underhållning från en scen.

På Leipziger Platz fortsätter nittiotalsarkitekturen i amerikansk stil. Här finns bland annat Mall of Berlin, en ny glassig galleria och Spionmuseet Deutsches Spionagemuseum som berättar historien om hur Berlin var spioneriets huvudstad under Kalla Kriget.

Området är intressant och en dröm för den shoppingsugne. Men ger lätt en överdos av både trafik och postmodern arkitektur. Så njut en stund, men vandra sedan vidare.

Hur tar jag mig hit?

U-Bahn/S-Bahn Potsdamer Platz.

Antika hus som håller hus inomhus

Pergamonaltaret på 1990-talet. Just nu är det stängt för renovering, men öppnas åter i början av 2020-talet.

Alla platser har sina måsten. Ni vet de där sevärdheterna som alla besökare bara ska bocka av när de
är där, oavsett om de tycker att det är intressanta eller inte. Den som är i Paris missar knappast Eiffetornet, Barcelonabesökaren skippar sällan La Sagrada Familia och i Rom rundar man näppeligen varken Spanska Trappan, Colosseum och... Ja, ni fattar.

Östberlin hade inte särskilt många sådana pangattraktioner. Tvärtom hade staden av lätt insedda skäl lite svårt att locka besökare från den västra sidan av järnridån. Egentligen lite konstigt med tanke på att mycket av det historiska Berlin låg i öst, men grå murar, arroganta Stasivakter och illaluktande Trabanter kan släcka entusiasmen hos den mest härdade upptäckare. Men mitt i allt det grå fanns ändå en guldklimp, en attraktion som trots allt satte DDR-huvudstaden på Europas turistkarta: Pergamonmuseet.

Det enorma museet mitt i centrala Berlin är fortfarande en av Berlins toppsevärdheter och Tysklands mest besökta museum. För den oinvigde kan det kanske verka lite konstigt att ett museum om främst antiken lockar 1,4 miljoner besökare per år. Men Pergamon är inget klassiskt prylar-bakom-glas-museum, även om det finns sådant här också. Pergamon visar husen. Från tak till golv. Och detta dessutom inomhus. Låter det bisarrt? Det är det.

Jag som tjugosexårig tyskastudent med gammal hederlig
bandspelarljudguide ordentligt instoppad i öronen.
Inget för den med bacillskräck.

Museet skapades under en tjugoårsperiod 1910-1930 och visar upp tempel, palats och annat som tyska arkeologer baxade hem från utgrävningar i Mellanöstern. Det är hisnande och värt ett besök även för oss som kanske inte ägnat riktigt all vår fritid åt att grotta sig ner i antikens historia. För de som åtminstone delvis gjort det, som min far och min yngste bror, är det ett paradis. Att besöka museet tillsammans med dem som jag gjorde för några år sedan var en upplevelse på många sätt. De två var som kalvar på grönbete och drog den ena fascinerande historien efter den andra.

Babylon Berlin. Alltså inte TV-serien. Utan på riktigt.

Men oavsett graden av engagemang för svunna civilisationer är det är svårt att inte imponeras av den enorma blå Ishtarporten från Babylon och alla andra palats och tempel som fyller de jättelika salarna. Förutom de olika byggnaderna finns här rum efter rum fyllda av små och stora föremål från de flesta större forna civilisationer. Både fest och vardagsliv skildras, själv minns jag nog mest en mångtusenårig text där en stolt herre berättade om det vattenledningssystem han just skapat. Sällan blir historien så nära som just i dessa små vardagliga beskrivningar. Gripande är även det vackra bevarade 1600-talsrummet från syriska Aleppo, en plats som idag blivit världsberömd av betydligt dystrare orsaker.

Hela museet genomgår just nu en enorm renovering i halvmiljardeuroklassen som gör att delar är igenbommat. De senaste åren har till exempel det nära 40 meter breda Pergamonaltaret, ett tvåtusen år gammalt grekiskt altare i marmor som givit museet dess namn, varit stängt. Enligt planen ska altaret öppnas i början av 2020-talet och runt 2025 ska hela ombyggnaden vara klar. Men trots några stängda rum och viss röra i området (det kan till exempel vara lite svårt att hitta entrén) är största delen öppet och absolut värt ett besök.

Pampig entré till marknaden i den romerska staden Milet från cirka år 200 e. Kr. 

Pergamonmuseet hör som sagt till Berlins populäraste besöksmål, så räkna med köer om du är där under turistsäsongen. Om du känner ett omåttligt behov av historia kan du köpa olika former av kombinationsbiljetter där du även kan få titta in i Neues Museum med den berömda Nefertiti-bysten, Altes Museum med många historiska skatter och skulptursamlingarna i Bode Museum. Alla ligger de på samma ö, som logiskt nog kallas Museumsinsel (Museumsön).

Hur tar jag mig hit?

Museumsinsel ligger i centrala delen av östra Berlin, utmed Unter den Linden och nära domkyrkan och det återskapade stadsslottet. Kollektivt kan du till exempel åka hit med buss 100 eller 200.