Från makadam till McDonald's

Ingen annan plats symboliserar Berlins skiftande öden så mycket som Potsdamer Platz. Före andra världskriget var detta en av Europas mest trafikerade platser och metropolen Berlins stadens myllrande mittpunkt. Efter kriget en sönderbombad, öde grusplan som klövs itu av muren för att idag åter vara ett av stadens centrum.

Men låt oss ta det från början. Torget som ligger strax söder om Brandenburger Tor anlades på 1700-talet. På den tiden låg det egentligen utanför stadsmuren, vid porten mot Potsdam. Intill ligger än idag ännu ett torg, Leipziger Platz, då Berlins västra utpost.

Här byggdes stadens första järnvägsstation och på 1920- och 30-talet blev Potsdamer Platz den snabbt växande stadens absoluta centrum. Här möttes fem stora vägar och här uppfördes Berlins och hela Europas första trafikljus på tjugotalet, ett grönt femkantigt torn som bemannades av en herre som manuellt tryckte fram röda eller gröna signaler. Idag står en replika av det ursprungliga tornet strax intill stationen.

Potsdamer Platz mot Leipziger Platz 1983. Det är svårt att förstå att detta är samma plats som på förra bilden, dock tagen från andra hållet. När jag tog bilden stod jag ungefär i mitten av bilden ovan med ryggen mot Kollhoff Tower.

Kriget kom och de allierades bombplan svepte bort nästan varenda byggnad i området. När Berlin delades upp kom Potsdamer Platz att hamna mitt i skärningspunkten mellan de amerikanska och brittiska sektorerna i Västberlin och den sovjetiska sektorn i Östberlin. Sedan ruinmassorna schaktats bort lämnades platsen tom och öde och när muren restes blev hela området konserverat som ett enda stort ingenmansland. En märklig öde plats mitt i en märklig stad, bland annat skildrad i Wim Wenders filmepos "Himmel över Berlin" från 1987. Jag var själv där ett par gånger på åttiotalet och förundrades tillsammans med åtskilliga busslaster turister över den delade stadens kanske mest udda plats. Att den konkurrensen var hård behöver väl knappast tilläggas.

Ytterligare en bild från 1983. Sällan har väl en återvändsgränd-skylt känts mer överflödig.

Efter murens fall hamnade Potsdamer Platz och Leipziger Platz åter mitt i både stadens och händelsernas centrum. Stora ödetomter mitt i en europeisk huvudstad var naturligtvis ett hett eftertraktat byte på fastighetsmarknaden och bara några år in på nittiotalet var detta Europas i särklass största byggarbetsplats.

En kopia av Europas första trafikljus. Originalet tillverkades av Siemens.

Utsikten från Kollhoff Tower

Idag är Potsdamer Platz alltjämt en säregen upplevelse. Fast då på ett helt annat sätt än förr murens fall. De nya byggnader som fyller kvarteren känns betydligt mer New York än Berlin. Mest iögonfallande är de tre skyskraporna, Forum Tower, Kollhoff Tower och Bahn Tower (jo, de har faktiskt engelska namn vilket fortfarande är något udda i Berlin).

I den mittersta, Kollhoff Tower, finns Europas snabbaste hiss upp till utsiktsplattformen Panoramapunkt på 100 meters höjd. Det kostar en slant, men bit ihop,för det kan det vara värt. Uppe i toppen finns dessutom en skärmutställning om Berlins historia. Utsikten över den platta staden är fantastisk, och förutom de klassiska sevärdheterna kan man se en annan av Berlins till synes oändliga utsiktsplatser, Die Welt-ballongen, där modiga besökare kan få några minuters luftfärd, dock fast förankrade i marken. Om du hör till den modiga typen och vill upp i ballongen och se Berlin från  meters höjd, ska du bege dig till korsningen Zimmerstraße/Wilhelmstraße. Vi andra nöjer oss med utsikten från skyskrapan.

Ballongen är sponsrad av tidningen med samma namn som ägs av det mäktiga Berlinbaserade Axel Springer-förlaget, vars enorma huvudkontor ligger inte långt därifrån. Förlaget är annars mest känt för dagstidningen Bild, vars journalistik får svenska kvällstidningar att framstå som akademiska avhandlingar och som står i bjärt kontrast till övrig tysk dagspress som mer känns som Dagens Nyheter anno 1972. Mest på gott, ska tilläggas.

Sony Centers minst sagt avancerade tak.

Granne med Kollhoff Tower ligger häftiga Sony Center, värt ett besök bara för arkitekturen – glöm inte att vända blicken uppåt. Men här finns även flera restauranger och upplevelsecentra med 3D-biografer bland annat. Vid entrén till det stora inomhustorget ligger den märkliga Kaisersaal. Det är en rest av anrika, men numera försvunna Hotel Esplanade, där en del av det gamla huset byggts in i det nya och glasats in på ett lätt bisarrt sätt. Som ett 1800-talsdockskåp i naturlig storlek.

Queerfestival i juli 2016. Häftigt. Viktigt. Och väldigt berlinskt. 

Potsdamer Platz är en given plats för olika evenemang som marknader och festivaler, allt från traditionella julmarknader till den årliga queerfestivalen i juli. Båda är värda ett besök, även om de är vitt skilda evenemang tycks det berlinska upplägget för en festival alltid vara samma i grunden, oavsett om det är en julmarknad, en queerfest, en musikfestival eller ett förstamajfirande: Mattält efter mattält där det grillas korv, slevas upp kebab och hälls upp stora mängder öl alltmedan berlinare och turister samlas och har det trevligt och lyssnar på underhållning från en scen.

På Leipziger Platz fortsätter nittiotalsarkitekturen i amerikansk stil. Här finns bland annat Mall of Berlin, en ny glassig galleria och Spionmuseet Deutsches Spionagemuseum som berättar historien om hur Berlin var spioneriets huvudstad under Kalla Kriget.

Området är intressant och en dröm för den shoppingsugne. Men ger lätt en överdos av både trafik och postmodern arkitektur. Så njut en stund, men vandra sedan vidare.

Hur tar jag mig hit?

U-Bahn/S-Bahn Potsdamer Platz.